Kategori: Torsdagar

Torsdagen den 10 oktober fick vi lyssna till kulturforskaren Inga Lena Ångström Grandiens berättelse om Kungsholmen.  Ett 50-tal personer, som först satte i sig Kerstis fantastiska soppa, fick höra en mycket intressant historia om utvecklingen under olika tidsepoker, från 1400-talet fram till idag, med ett stort antal historiska bilder. Från Munklägret via ett tänkt Västermalm och Svältholmen till Kungsholmen, med varierande ägare. Från lantliga idyller och stora gods till stora industrier och nu nästan totalt explosivt bostadsbebyggande. Öns fysiska tillväxt genom landhöjning, utdikning och fyllnadsmassor längs stränderna är dramatisk. Vi kände den stora oron för de senaste och tänkta förtätningarna som kan förstöra den varierande miljön och skapa ett Manhattan, utan Cenral Park.

 

Nedan visas några bilder från kvällen.

 

           

                   Inga Lena 2013                                                                                   Kungsholmen 1754

 

 

      Intresserade lyssnare

 

   

 

   

 

 

   

 

Torsdagen den 21 februari var det poesiafton. Operasångerskan Hedda Hasselström, (som vi känner sedan 1,5 år när hon framförde ett mycket uppskattat program om mezzosopranernas sorgliga kärlekshistorier), presenterade sin mormor, ekonomen Solveig Ström, som började skriva poesi när hon gick i pension samt kollegan kyrkomusikern och pianisten Malin Rudengren.

 

Solveig läste inför en andlöst lyssnande publik ett antal egna dikter grundade på olika ämnen och sinnesstämningar.

 

Hedda, med ackompanjemang av Malin, varvade diktläsningen med att sjunga operaarior, romanser och visor som passade till de olika sinnesstämningarna. En av visorna var en tonsättning av en dikt av Solveig.

 

Av de många applåderna att döma blev det en minnesvärd kväll för det fåtal medlemmar och en del gäster som hade vågat sig ut och trotsat halkan för att ta sig till pråmen.

 

Berättar en tacksam klubbmästare.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Minnesprogrammet över vår medlem, pianisten Jan Eyron, den 22 november,

som genomfördes av den tidigare programvärden på Sveriges Radio, även känd från musikprogram i SVT, Elisabeth Husmark, gjorde ingen vän av Jan Eyron besviken.

 

Hennes kunnande om Jan var inte bara professionellt, hon har varit en nära vän till Jan sedan massor med år. Hon har även varit sångerska och därigenom lärt känna honom som ackompanjatör. Som vän följde Elisabeth Jan ända in i slutet. Han avled i juni i år efter en lång tids sjukdom. Det var på grund av sjukdomen som han inte kunde medverka på Nordens Ljus förra hösten i programmet om Mezzosopranernas tragiska kärlekshistorier.

 

Elisabeth berättade om det musikaliska underbarnet Jan, som började med att lära sig spela violin men ganska snart sadlade om till piano. Hans särskilda fallenhet som ackompanjatör upptäcktes tidigt och många operasångare och sångerskor ville ha honom med sig. Nicolai Gedda och Jan samarbetade under många år, vilket ledde till att han lärde sig ryska och blev specialist på det ryska musikarvet.

 

Undertecknad, som var vän med Jan sedan över 30 år, hade väntat att få höra om alla berömda operasångerskor, som Jan har ackompanjerat.

 

 

Men Elisabeth hade valt att berätta om Jans enastående förmåga med utgångspunkt från en inspelning, som han gjorde på 1960-talet tillsammans med Erland Hagegård, med ett antal romanser av Franz Schubert och Georg Schumann. Den lilla skaran musikälskare i publiken fick njuta av att lyssna på ett antal välvalda musikklassiker.

 

I berättelsen om Jans personlighet, fick vi bl.a. höra att ha var mycket envis. En envishet, som tydligen har en viss fördröjning. Förra våren talade han med klubbmästaren om att få göra ett program om gamla romansinspelningar, han hade gjort. Det hade klubbmästaren ingen förståelse för. Men nu fick han det i alla fall framfört genom Elisabeth Husmark.

Hatten av för både Jan Eyron och vår nya medlem, berättaren Elisabeth.

 

Ulf du Rietz

Från gärdsgårdsserien till världsklass, Den svenska krogens utveckling från 1945.

Författaren Karl Häggblom kom till Nordens Ljus för att ge oss en del kunskap om svensk kroghistoria. För ett år sedan fick vi höra Erik Lallerstedt berätta om sin karriär som krögare. Karl, som känner Erik och de flesta av hans kolleger, och bl.a. har berättat om deras utveckling i boken ”Fullständiga rättigheter”, kunde sätta in Eriks historia i sitt sammanhang men även dra en del härliga historier om flera av de mest kända.

Karl började med Lars Pluto Johannison, vars hustru Gabrielle många medlemmar har träffat vid våra julmarknader, när hon sålde sina lammskinnsprodukter. Pluto har varit Karl behjälplig vid författandet av en del böcker så han har varit en viktig källa till mycket av Karls historieskrivning. Bl.a. fick vi höra om guldkrögarnas märkliga sällskap E.M. Sandahl Foundation, som instiftades 1962 under en sommarsejour på Falsterbohus. Det har således under högtidliga former just avhållits ett femtioårsjubileum i Stockholm.

Men grunden till den svenska krogens storhetstid lades när Lars Lendrup 1944 tog över Savoy i Malmö och Tore Wretman 1945 köpte Riche i Stockholm. I Stockholm fanns även källarmästaren Julius Carlsson på Cecil. Julius var mannen bakom Wallenbergaren och Coer de filet Provencale men var inte den mest populäre arbetsgivaren då han ansågs hård som Djingis Khan men samtidigt beundrad. Bengt Wedholm hörde till dem, som dock klarade av att gå i skola hos ”Gubben”.

En annan viktig läromästare var Werner Vögeli, som vi kunde förstå var en av Karls favoriter. Lika trevlig att ha att göra med som Julius Carlsson var hård.

Bland de nya unga fanns Björn Halling, han började som konditor men kom så småningom att efter diverse utlandspraktik, bl.a. på Grand Véfour i Paris, att tillsammans med tre kompisar starta restaurangakademien. Men där fanns även Leif Mannerström och Crister Svantesson, som startade Johanna i Göteborg. Carl Jan Granqvists betydelse, som skapare av Grythyttans gästgivaregård och restauranghögskola, skall heller inte glömmas bort.

Det var således många kända kockar som passerade revy. Det hela slutade med hur Christer Lingström och Fredrik Eriksson lyckades få Michelins stjärnstatus på sina krogar och svenska kocklandslaget just i dagarna, som de senaste i en lång rad, har tagit guld i matlagnings-OS.

Ja det var en helafton i matlagningshistoria. Tack Karl för den lektionen!

Ulf du Rietz

 

    

 

Torsdagen den 18 oktober klockan 19 00  genomförde klubbmästaren ett program om hur olika Taubes musik kan låta beroende på vem som framför den. 

 

 

Klockan 20 00 samma kväll fick vi lyssna på Henrik Christensen från Danmark och Kari Sjöstrand från Stockholm som spelade kontrabas och tenorsax, flöjt eller sång en mix med jazz och visor.

 

 

Soppa från klockan 18 00.