Sommarläsning – Pråmen på Harö

Här kommer lite nostalgisk Nordens Ljus-historia. Texten skrevs år 2000 som också blev den sista sommaren som pråmen hade krog och galleri ute på Harö. Skrev gjorde Stig-Rune Ekman.

Öppna Pdf-filen och läs.

Denna text och andra som handlar om Nordens Ljus hittar du under rubriken Om Nordens Ljus.

Stig Rune Ekman.
Stig-Rune Ekman.

Vill du se bilder på Stig-Runes mer snörika äventyr i yngre dagar så titta gärna här!

Torsdagen den 2 juni 2016 på Harö

Vilken fantastisk dag vi fick på Harö! Drygt 20 personer hade hörsammat inbjudan till utflykten till Harö och vår pråms ursprungsö. Vädret hade inte kunnat vara bättre – strålande sol och varmt hela dagen. Åsa och Britt hade förberett en jättefin sillunch som vi åt på bryggan. Vi sjöng och hade så trevligt! Sen vidtog promenad runt ön som också innefattade ett besök på krukmakeri – till mångas stora glädje. Kaffe och kaka intogs hos Britt och då var det så varmt så flera av oss föredrog att sitta inne!
En underbar dag i paradiset!

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Sista Tisda’n 31 maj 2016

Ett 20-tal personer lyssnade till kvällen husband bestående av Fredrik Olsson gitarr, Clas Lessbo bas och Ali Djeridi trummor. Gästmusiker var Stefan Isaksson  tenorsax. Vi fick bl.a. höra Duke Ellingtons fina ”Do nothing till you hear from me”.  Medverkade gjorde också Camilla, Stefans dotter, som bjöd på flera fina sångnummer t.ex. ”Dedicated to You” och ”Cry me a river”.

Jammare denna kväll var David Bradish som  sjöng och spelade congas i ”Pennies from heaven” och ”The nearness of you”.

Kvällens värd och fotograf: Lars-Gunnar Johansson

Torsdagen den 19 maj 2016

Torsdag den 19 maj visade Susanne Svantesson, dansare, koreograf och filmare, sin film Kungen av Herrvik om båtbyggaren Axner Bodin från Herrvik på östra Gotland. Det var för denna film som Susanne tilldelades stipendiet ur Björn Lindroths Minnesfond 2010 med motiveringen:
Susanne Svantessons filmer är inte bara dokument över en förgången tid i svensk industrihistoria. De handlar om människans värdighet. Hon vågar berätta i långa sekvenser där man hinner låta tankarna vandra dit hon vill medan himlen över Gotland övergår i hav. Kanske handlar hennes verk om livets mening.

Det var verkligen en behaglig och rofylld upplevelse att njuta av det långsamma tempot i filmen (37 minuter som tog 7 år att filma). De kärnfulla sentenserna av Axner ackompanjerades av den vackra lite melankoliska musiken och filmens filosofiska visualisering av ett utdöende hantverk blandat med båtbyggarteknik och termer lämnade oss i en mycket harmonisk stämning. Vi fick också en liten trailer av Susannes nästa film ”Män som dansar” vilken vi hoppas få se senare i höst.

Tomas Richter