Sista Tisda’n den 31 januari 2017

Ett 30-tal lyssnare fick en härlig jazzkväll  på Norden Ljus. Med ett husband bestående av Leo Lindberg piano, Lars Ekman bas och Daniel Fredriksson trummor kan man knappast förvänta sig något annat. Lägg därtill gästmusikern Max Schultz på gitarr och upplevelsen blir extra njutbar.

Vi fick bl.a. höra “But not for Me” av George Gershwin och en underbar version av Errol Garners “Misty”.

Kvällens jammar var många och duktiga. Björn Lundén bas, Pelle Andersson tenorsax, Magnus Dölerud tenorsax, Jonny Goetzinger bas, John Jönsson trummor och Filip Ekestubbe piano. Vi fick också höra Leo spela gitarr.

Inte så ofta har vi möjlighet att lyssna till sång men denna kvälls höjdpunkt inträffade när vi fick höra Le Zhang sjunga ” There will never be another you” av Harry Warren och ”The nearness off You” av Hoagy Carmichael. En för oss ny sångerska med en helt fantastisk jazzröst som normalt finns i Shanghai och New York: (se www.leshangmusic.se)

Le Zhang won the Sir Roland Hanna Memorial Awards for jazz performance in NYC and is a graduate of the New England Conservatory of Music. Equally at home as arranger and vocalist, she is active as a performer in both NY and Shanghai. Her original music and arrangements of traditional Chinese folk songs in modern jazz context are capturing the attention of the American and Chinese Public alike.

Kvällens värd och fotograf Lars-Gunnar Johansson

 

Torsdagen den 2 februari 2017

Cornelis på Ljuset

Publikrekord på Nordens Ljus igår kväll! Och vilket fantastiskt framträdande av Silas Bäckström och Anders Lago!

Vi fick hela Cornelis biografi av Silas Bäckström och Anders Lago illustrerade med visor av Cornelis. Vi fick t o m sjunga allsång mellan varven!

Biografin omfattade allt från Cornelis födelse i Holland, familjens invandring till Ekerö utanför Stockholm och Cornelis liv både i Sverige och i Köpenhamn. Hur han lärt sig svenska med hjälp av Fantomen – men också hur han plöjt både Ivar Lo Johansson och Jan Fridegård för att bättre behärska det nya språket. Han älskade att läsa böcker och hade alltid en bok med sig var han gick.

Två år före sin död fick han nobben av alla skivbolag och hade inga
jobb. ”När Cornelis kom hem till Sverige från sin frivilligexil i Köpen-
hamn hade han vare sig nånstans att bo eller en krona på fickan och jag
vill ge en så hel bild jag kan av en stor poet och trasig människa”, säger Silas Bäckström som följt honom genom nästan hela hans karriär och hade mycket intressant att berätta. Många anekdoter fick vi oss till livs eftersom Cornelis levde ett både självförbrännande och fantastiskt liv. Silas producerade hans sista två skivor och var med honom hela vägen till slutet.

Inte förrän efter sin död har Cornelis kommit att bli något av en nationalskald som gett oss några av våra mest älskade sånger. Anders Lago tolkade detta med stor inlevelse och när vi sjöng Brev från kolonin – fick vi minsann höra några helt okända verser!

Nedan bilder från kvällen tagna av Larsa

Torsdagen den 19 januari 2017

Kungsholmen då och nu!

Berit Dahlström, stockholmsguiden som lett vandring med oss i Grubbensområdet på Kungsholmen besökte oss igår och berättade livfullt om Kungsholmens historia. Mycket nytt för oss alla – tänk att Kungsholmen på 14-1500-talet var så svårt att befolka att man erbjöd skattebefrielse för den som ville flytta dit! De tyska garvarna var de första att etablera sig här – Garvargatan är ett ex på det. Här har militären varit etablerad, det har funnits – och finns – väldigt många sjukhus. Många myndigheter har också sitt säte här, även om flera nu börjar flytta ut, t ex Länsstyrelsen.
Vi fick höra många anekdoter om Kungsholmen och livet här i gången tid. Svält och fattigdom har präglat holmen. Den kallades också ända in på 1920-talet för Svältholmen.
Många tankar och idéer har det funnits om namnet – Karlsholmen var ett tag på tapeten (för att hylla Karl XI) men till slut kom någon på att för en holme som låg mellan Riddarholmen och Drottningholm vore Kungsholmen ett passande namn!
Här är början till den svenska verkstadsindustrin, men på senare tid har fabrikerna gjorts om till bostäder. Kungsholmen kallades länge ”Käppholmen” för det var så många gamla kvinnor som bodde här. Nu har det ändrats – 70% av de som bor här är mellan 20-64 år.
En väldigt trevlig kväll, där ca 30 medlemmar njöt av Birgitta Adners spenatsoppa och många av våra nya kungsholmsmedlemmar verkar ha funnit sitt nya inneställe! Kul!
Kerstin