Minnesprogrammet över vår medlem, pianisten Jan Eyron, den 22 november,
som genomfördes av den tidigare programvärden på Sveriges Radio, även känd från musikprogram i SVT, Elisabeth Husmark, gjorde ingen vän av Jan Eyron besviken.
Hennes kunnande om Jan var inte bara professionellt, hon har varit en nära vän till Jan sedan massor med år. Hon har även varit sångerska och därigenom lärt känna honom som ackompanjatör. Som vän följde Elisabeth Jan ända in i slutet. Han avled i juni i år efter en lång tids sjukdom. Det var på grund av sjukdomen som han inte kunde medverka på Nordens Ljus förra hösten i programmet om Mezzosopranernas tragiska kärlekshistorier.
Elisabeth berättade om det musikaliska underbarnet Jan, som började med att lära sig spela violin men ganska snart sadlade om till piano. Hans särskilda fallenhet som ackompanjatör upptäcktes tidigt och många operasångare och sångerskor ville ha honom med sig. Nicolai Gedda och Jan samarbetade under många år, vilket ledde till att han lärde sig ryska och blev specialist på det ryska musikarvet.
Undertecknad, som var vän med Jan sedan över 30 år, hade väntat att få höra om alla berömda operasångerskor, som Jan har ackompanjerat.
Men Elisabeth hade valt att berätta om Jans enastående förmåga med utgångspunkt från en inspelning, som han gjorde på 1960-talet tillsammans med Erland Hagegård, med ett antal romanser av Franz Schubert och Georg Schumann. Den lilla skaran musikälskare i publiken fick njuta av att lyssna på ett antal välvalda musikklassiker.
I berättelsen om Jans personlighet, fick vi bl.a. höra att ha var mycket envis. En envishet, som tydligen har en viss fördröjning. Förra våren talade han med klubbmästaren om att få göra ett program om gamla romansinspelningar, han hade gjort. Det hade klubbmästaren ingen förståelse för. Men nu fick han det i alla fall framfört genom Elisabeth Husmark.
Hatten av för både Jan Eyron och vår nya medlem, berättaren Elisabeth.
Ulf du Rietz
