Islänningasagorna 24 februari

samfundet3 samfundet2SAMTAL om en ny bok

Det blev en fin afton ombord på pråmen Nordens ljus när Samfundet Sverige-Islands nya lilla bok Islänningasagor, händelser, platser och bilder presenterades.

Ljúfa Elwing, ordförande i föreningen Nordens Ljus hälsade de omkring fyrtio deltagarna välkomna och som ordförande i Samfundet kan jag bara instämma i hur glada vi är för samarbetet.

Skriftens bakgrund

Samfundet har arbetat med att sprida kännedom om nyöversättningen av den stora utgåvan Islänningasagor, samtliga släktsagor och fyrtionio tåtar som kom 2014.

Eftersom jag saknade bilder till verket, som förresten bara har ett färgfoto av HM Konungen, vände jag mig senvåren 2015 till Heimir Pálsson, styrelseledamot i Samfundet. Han behövde inte tänka länge innan han såg för sig en resa runt landet med korta episoder ur olika sagor, alla med anknytning till platser.

Ívar Gissurarson, som hade förlaget Katla i Sverige och nu Nýhöfn i Reykjavik, åtog sig att ge ut boken. Ívar hade dessutom lett Fotomuseet i Reykjavik under många år, givit ut flera kulturhistoriska böcker och han blev den perfekte bildredaktören. Både natur – och kulturbilder har direkt anknytning till berättelserna. För layout anlitade han Guðjón Ingi Hauksson, van formgivare, och han fick också fram nya kartor.

De 29 avsnitten ur den nya översättningen presenteras i landets fyra delar, som under en resa medsols med början i sydväst. En resa både för den som vill fara till Island och den som vill stanna hemma, men framförallt för att väcka lusten att läsa mera.

Utgåvan blev möjlig tack vare att förläggaren Jóhann Sigurðsson tillät att texterna kunde hämtas ur den stora sagoutgåvan från 2014. Vidare att ekonomiskt stöd kom från Barbro och Sune Örtendahls fond. Tack vare ett smidigt samarbete och ett snabbt tryckeri i Slovenien låg den lilla boken hos bokhandlarna redan före jul 2015.

Heimir och sagorna

Heimir Pálsson berättade att han växte upp med sagorna som ett levande kulturarv från 900-talet och han visste som barn inte om hjältarna var hans fars lekkamrater eller pojkar från granntrakten. Han kom att fängslas först av Egils saga och sedan hade han i skolan Jón Böðvarsson som kollega och han invigde honom i Njáls saga. Samme Jón kom senare att på senioruniversitetet i Reykjavik under många år locka enorma skaror, få dem att läsa en saga och sedan fara ut att se den för sig i geografin. En karta i boken visar sagoställen i Nordeuropa och ingen skall förledas att tro att sagorna utspelas bara på Island, scenen är mycket större.

Heimir, som är född 1944, berättade att i hans generation gärna berättade om sagorna för sina barn på bilresor tills de protesterade. Som docent och senare emeritus vid Uppsala universitet fortsatte Heimir att arbeta både med sagorna och annat isländskt material.

Urval och läsning

Heimir sade även om det var nödvändigt att utelämna många av de mest kända och älskade episoderna i sagorna blev han lätt överraskad av att så många roliga händelser hade klar platsanknytning. Boken är en hyllning till landet!

Det fantastiska är ju att sagorna beskriver livet för tusen år sedan och de psykologiska skildringarna kan i sin korta form drabba oss också idag. Som exempel nämnde han hur Egils sorg vid sonens död beskrivs i få ord.

De flesta anser att sagorna förts fram i muntlig tradition innan de började skrivas ner på 1200 och 1300-talen. En som översatt Laxdalingarnas saga till engelska sade att hon så tydligt känt att här hade möjligen varit upp till sex olika berättare som format sina olika delar. Någon kvinna hade kanske hört dem och sedan dikterat dem för en skrivare. Vi vet inte hur det gick till, men det är tidig nordisk litteratur, skriven på isländska.

För att nämna en favorit bland episoderna lyfte Heimir fram Þorbjörg digra, den tjocka eller kraftiga, som handlade så klokt mot Grettir och hur hon förklarade det för sin man, Vermund den smale, när han kom hem från tinget. Heimir menade att nog finns det kvinnostyrka i sagorna, även om det oftast har varit männen som lyfts fram.

Heimir talade med både kraft och känsla och betonade att det viktigaste är att läsaren själv tar ställning till sagan. Det är så den blir levande.

Heimir Pálsson har publicerat ”Tio tankar” på Samfundets hemsida, där han funderar över olika tema i sagorna, som vad som kan vara sanning, om barn och om nybyggarnas brist på ord för de okända naturfenomen de mötte på ön. Läs de korta betraktelserna och beställ den nya översättningen av sagorna eller låna den biblioteket!

TEXT
Nanna Hermansson